Diezel, min lilla hund

Torsdag och första lediga dagen av fyra, underbart! Vi vaknade runt 6,30 i morse, det var liiite för tidigt egentligen, men det gjorde inget. Det var mysigt att få extra långt Diezel-gos! Husse och jag käkade frukost innan jag och mysiga hunden gick ut i skogen.

Lite senare, efter en tidig lunch, stack jag och grabben ut och sprang innan det var dags för en gemensam hundträning. Jag mötte upp Ninnin, Lena och Håkan med alla deras hundar för en träningsstund. Vilja höglöpte, vilket inte påverkade Diezel ett enda dugg. Han ville bara träna och struntade i allt annat. Lite annat var det med Zolo, när han väl fick löpdoften i nosen, var det kört. Då hade han bara fokus på lööööp. Min hund var såååå himla duktig. Något enstaka pip, men inte i närheten som han har hållt på förut. Han var så otroligt duktig! Det är så att jag börjar fundera på om han har varit överaktiverad förut, eller om det bara är rätt i tiden som det är. Hur som helst, jag blir lycklig!

Stolt kille efter träning.

Klockan ringde väldigt tidigt i morse. Jag hade ställt klockan för tidigt, typiskt, men det blev ändå lite extra Diezel-gos.

Vi kom till dagis när bara Dogge och dagisfröken var ute. Dogge brukar tycka att de flesta dagishundarna är onödigt jobbiga, men när jag kom med Diezel kom Dogge fram till staketet och väntade på min hund. De for iväg och var som två riktiga bästisar! Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se dem.

När jag hämtade min hund var han ute med ”lilla” schäfertiken, som nu är 7 månader. Hon har blivit jättestor! Nu tycker nog min hund att hon är lite skojig. De lekte som bara den. Däremellan pussade hon honom hur mycket som helst och fjäskade för honom. Han brukar ha svårt att hantera det, men med henne funkade det kanon. Hon har listat ut hur min hund fungerar.

Vackra fina hunden!

Vilken bra plan jag gjorde inför helgen, göra det mesta på lördagen när det ändå var prutt-väder och göra det andra på söndagen när det förhoppningsvis skulle bli sol. Jag gjorde rätt! Visst, jag har tvättat och fixat idag, men det hörde till planen att det skulle få torka ute.

Jag vaknade runt 8 i morse igen, ovanligt sent, men helt okej. Grabben och jag gick upp i skogen och gick lite här och där. Han fick leta efter en tallkotte bland alla andra kottar. Det var otroligt mysigt och varmt i skogen. Jag satte mig på huk för att ta ett kort på min fina hund. Det såg han direkt och baxade in rumpan och satte sig i min famn. Såååå söt! Då blev det gos istället för kort!

När jag drog mig till solen, gjorde han tvärtom. Jag satte mig på en sten där det var riktigt varmt och soligt. Killen kom på en gång och satte sig. Det spratt till i honom och han sprätte med tassarna… MYROR!!! Han stack därifrån och la sig i blåbärsriset.

Det blev en glass och kaffe på altanen. Dessutom har jag hunnit testa hängmattan! Min lilla hund låg under och sparkade mig i rumpan. Han låg nämligen på rygg under hängmattan och sprattlade med sin boomis. Så småningom stack vi ut i skogen och sprang. Det är så himla skönt att springa när han kan vara lös. Han tuffar på framför, tar ett stopp för att käka lite geggamojja eller dricka i någon mysig vattenpöl, sen kommer han i full fart och rusar förbi. Frihet!

Vi provade att träna lite hemma på tomten. Då kom det minsann ett litet pip här och där, typiskt. När vi tränade krypet, var han däremot tyst!! Jippie!

Här satte jag mig på huk för att ta kort ur annat perspektiv, men då blev det gooos istället.

Kotte-sök blan en miljon kottar.

Så mysig bild. Han ser ut som ett lejon som hugger in på ett byte. Men bytet är en boomis...

Jag har blivit som en helgbloggare, typ. Tiden och orken för att sätta mig vid datorn är sådär när jag kommer hem från jobbet. Då myser jag hellre med min hund istället för att sitta här.

I veckan som var jobbade jag mest hela tiden och hade dessutom möte på torsdagskvällen. Då jag visste att jag hade galet mycket, fick min hund vara hos mormor och morfar från onsdag till fredag. Jag vet inte vem som var gladast, min hund eller mormor och morfar. De blir så glada av att träffa honom och babblar som aldrig förr om hans upptåg och bedrifter. Det finns väl en sak som morfar inte är allt för förtjust i och det är att min hund hoppar upp i morfars säng och slabbar honom i ansiktet vid 5-tiden på morgonen!! What!?
”Varför inte stänga dörren?” undrade jag.
”Nä, då skulle han bli ledsen och ensam.” sa morfar.
”Kompostgaller för dörren?”
”Äh!”…
”Men morfar, då får du skylla dig själv.”
Ja ja, han behövde få ojja sig lite, vilket jag förstår. Men han är så kär i min hund.

I morse vaknade jag kl 5 och insåg att jag var ledig. GÖTT! Somnade om och vaknade igen 6,30, inte en chans att jag tänkte gå upp. Sen vaknade jag till slut 7,45 med huvudvärk, förstås. Någon gång ska man väl lära sig att gå upp när man vaknar så slipper man huvudvärk. Nåväl den gick över.

Det är så underbart att få morgonmys med lilla hunden och veta att jag inte behöver kasta mig upp. Han sa att han ville gå ut direkt. Okej, jag släppte ut honom på baksidan… han tvärstannade och tittade på mig: REGN!? Skojar du? Han tvärvände och gick in. Näe, du sa jag, ut och kissa. Han vände igen och gick ut, stannade på trallen och sprang in! Så var det med det.

Vi gick ut i skogen och bara var med varann. Letade godis, lekte med boomis och hade det allmänt skönt.

I övrigt har jag försökt att göra så lite som möjligt. Min hund har sovit jättemycket idag. Ett tag undrade jag om det var något snett, men sen insåg jag att han förmodligen inte sover ordentligt hos mormor och morfar.

På eftermiddagen gick jag och grabben ut på tomten och tvättade/städade bilen. Det var inte lätt i det vädret, regnskurar och uppehåll om vartannat. Däremellan blev jag knuffad i rumpan av en boomis-hund.
Jag blir så stolt över min lilla hund. Det var så många hundar som gick förbi och Diezel sa eller gjorde ingenting. Han bara låg där och folk blev rätt imponerade. Han ser oerhört ståtlig ut där han ligger som en kung!

Glassbilen kom på besök när vi var ute. Då kände jag naturligtvis att jag var tvungen och sponsra dem lite. Smack och glassbåtar ligger i frysen. När jag handlade av killen frågade jag om han visste att många hundar blev irriterade av tutan. Jag tänkte på Cojo så klart.
”Har du hund?” frågade han.
”Ja, sa jag och pekade, han är där.”
Killen tittade runt och fick plötsligt syn på min hund som satt orörlig med stadig blick fäst på killen.
”Oh hjälp, sa killen, jag såg inte honom! Han verkar lugn men bestämd!”
När jag tittade på min prins insåg jag att han såg riktigt bister ut. Trots att jag alltid tycker att han ser ut som en liten gullig bäbis!

Vi gick senare till helikopterängen och tränade. Hör och häpna, han var tyst idag igen!! Vad är det som händer? Både tyst, gullig och duktig.

Godis-letar-kungen!

Tröttmössan!

Inte väckte jag eller Husse Jennifer i morse, det är bara hitte-på. Det var Diezel! Han ”råkade” få upp hennes dörr och sen sjöng han en fin godmorgon-visa för henne och hon belönade honom med goooos! Nöjd hund, nöjd Husse och matte och förmodligen en nöjd Jennifer. Kanske inte så nöjd över klockslaget, men ack så glad att få morgongos!

Efter en god helgfrukost gick jag och lilla prinsen ut i skogen. På vägen hem när vi nästan var hemma (Diezel var lös ) prasslade det till ordentligt i skogen. Inte ormprassel, utan något större. Min hund och jag såg den samtidigt… KATTEN!! Min hund tittade snabbt till på mig och mötte min blick (han väntade bara på varsågod!). ”Hit!” sa jag lite piggt! Och han kom till mig, men sneglade mot katten… Nä hit, sa jag igen. Gissa om jag var lycklig! Duktiga hund!!!

Jennifer och jag har försökt att kunna sitta ute, men det var ingen skön sol. Vinden var ganska kylig, förutom på kvällen. Men det var så dags då.

Lite senare stack jag ut och sprang med min hund. Vi tog en tur i skogen. Det är bra mycket roligare att springa i skogen än på asfalt. För det första är det skönt att ha Diezel lös, sen är underlaget roligare att springa på. När vi precis kom till skogen, tyckte jag att jag såg en katt eller en liten hund ströva där. Jag kopplade min hund och tänkte vad är det där? Då stod vi öga mot öga med en ”föräldralös” schnauzer. Den bara tittade på oss, klev av stigen, vek undan blicken och traskade därifrån mot ett hus i närheten. Min hund tyckte det var bra konstigt!

Min härliga prins. Bästa killen!

Han är killen som älskar livet! Så härligt att se honom!

Jennifer passade på att sno åt sig så mycket gos som möjligt!

Jennifer är hemma! Hon kom hem igår. Därför blev det grillat både igår och idag, mycket trevligt!

När jag gick mot Jennifers dörr i morse, strax efter 8, kom Diezel galopperande genom huset och då menar jag verligen med galoppsprång! Hur gulligt som helst. Sen kastade han sig in till henne och fick gos. Som hon sa till mig:
”Tur att du är så listig när du öppnar dörren så tidigt! Vem kan bli irriterad när han kommer in i rummet?!”

Min gosse och jag gick ut i skogen. När vi skulle gå den andra rundan som vi inte hade gått på länge, var den helt sönderkörd av skogsmaskiner. Den var inte förstörd förra helgen, men nu var den helt geggig och uppkörd! Dumt!

På vägen hem mötte vi en hund. Med lite krav och godis gick han som en prins vid min sida utan att ens titta dit, fast att den skuttade runt och fräste när vi passerade. Sen kom katten… Dumma kattelände! Den stod på vår väg och bara stirrade på min hund… och stannade där tills vi var ganska nära. Då minsann exploderade kattskrället och min hund exploderade bara en millisekund efteråt! Tack och lov var min prins kopplad. Där hade inget godis i världen hjälpt… en katt är en katt… Och min hund är och förblir just… Diezel!

Minsann att jag är duktig. Jag städade min fina jobbar-bil igen. Husse ska tvätta den i morgon. Efter det gick jag och lilla prinsen bort till helikopterplatsen för att träna. Jag vet inte vad som har hänt, men min hund var helt tyst den här gången också!! Jag fattar ingenting! Men, jag ska inte klaga, jag njuter av tystnaden! Så stolt jag blir över honom!

Lilla grabben totalt avslappnade efter träningen.

Kolla in blicken på gulligaste killen. Han var i boomis-koma när han blev störd av att han hörde något och tittade dit.

Diezel var på dagis idag, fast att Husse var hemma en dag tidigare. Det är nyttigt för min hund att få vara på dagis med jämna mellanrum. Husse skickade sms lite senare om att han ångrade sig, han saknade min hund!

Nåväl, Diezel har haft en toppendag på dagis! Han har fått vara ute själv med bara Dogge! De har haft det så himla roligt!

Okej, ormrapporter… Amanda skickade sms om att hon hade sett en orm ringla bredvid sig när de var i skogen… Gah, vidrigt! När jag kom till Dagis för att hämta lilla gossen, berättade dagisfröken att hon har aldrik skrikit så mycket i hela sitt liv.

Hon hade suttit och fikat när en del hundar var på gården. Då ser hon att några hundar var fram och luktade på något. ”Men, hallå det är en bajskorv!” sa fröken. När en av hundarna plötsligt kastade sig bakåt, tänkte hon att så gör inga hundar för en bajskorv. Hon gick dit för att kolla… Och där låg en vidrig huggorm, mitt i hundgården och fräste och högg vilt omkring sig!! En panikslagen dagisfröken försökte göra något, men till slut ropade hon på hjälp så hundtrimmaren kom ut. Båda två fick panik och försökte göra något åt den hemska reptilen, då ålade den in i ett hål i muren!!! Bläääää!!

Det visade sig sen att en av hundarna fick ett ormbett vid nosen. Usch och fy! Nu har dagisfröken ringt efter en ormjägare!

På vägen hem, såg jag en överkörd orm mellan Laggars och hemma. Vad är det här!?? Paniiiik! Vidriga saker!

Tröttmössa efter dagis.

Inte lika varmt idag, men det spelar ingen roll. Solen har strålat helt fantastiskt hela dagen!

Prinsen och jag gick ut i skogen för en morgonprommis. Vi gick en annan runda, som vi inte har gått på jättelänge. Min hund hade inga som helst problem att hitta. Det var som om han gick där igår.

Hör och häpna, Husse hade ett ledighetspass att ta ut, så han slutade en natt tidigare och handlade på vägen hem. Han gillar inte att handla, men han gjorde det ändå. Bra jobbat!

Efter morgonprommisen åt jag lite mellis innan jag drog på mig paltorna och stack ut för en springtur. Det var tungt idag. Träningsvärken hade precis gått över, så det var inte med lätta steg jag lufsade fram. Men men, utmaningar är till för att övervinnas! När vi sprang längs vägen, var det en hund som sprang längs staketet och skällde på min hund. Dumma den! Min hund blev till slut irriterad och skällde till. AJA BAJA! Okej, jag var lugn och han sansade sig och fortsatte att springa vid min sida. Duktiga han! Det lustiga var att samma hund gjorde likadant när Husse var ute och sprang, men utan hund.

Sen var det dags för spår för min bästa Diezel. Jag band upp honom och la ut spåret. Det var så virr-varrit så det var helt omöjligt för mig att överhuvud taget kunna styra min hund. Mycket bra, för då fick gossen jobba ifred. Han gjorde ett strålande jobb! Så stolt över honom. När vi satt och gosade la jag ifrån mig telefonen bredvid mig i skogen… Ni fattar själva, det är som gjort för mig att glömma det. Sagt och gjort, vi gick hem och jag upptäckte när vi kom hem att telefonen låg kvar i skogen.

Typiskt mig, jag lånade Husses telefon för att kunna ringa min ensamma telefon. Men nyfiken som jag är var jag tvungen att se om min hund kunde hitta telefonen. Han fick ett leta kommando och sprang först runt lite, sen stannade han och tittade på mig. Jag var inte säker på om han hade hittat den, så jag frågade om han hade något där. Då krafsade han med tassen… och fick sin boomis. Mycket riktigt, där låg mobilen. Med ett blött nosavtryck och svaga märken av klor på fodralet! Han är bäst!

Här begicks en stöld! Lilla hunden snodde träningsboomisen ur jackan!

Vi satt ute på balkongen i solen och åt. Då kom grannen hem, vilket väckte gossens intresse!

I morse ställde jag klockan. Vill inte sova till halv nio igen… Usch. Därför stod klockan på 7,30, men då var jag redan vaken och gosade med min hund.

Fördelen när man går upp så tidigt är att man hinner med så mycket. Innan vi gick ut på vår morgonprommis hade jag redan städat huset! Hur bra var inte det?!

Jag kände när vi var ute på rundan att det kanske inte skulle synas så länge att det var nystädat… Min hund är hopplös på att kliva i all möjlig och omöjlig gegga-mojja! Jag går runt och han går… rakt igenom där det är som geggigast och kletigast! Det stänker på hela honom och mig!! Han är glad, jag är inte lika nöjd! Dock är det svårt att inte gå runt med fånigt flin då min hund gör att jag blir så glad och lätt i hjärtat! Han sprattlar runt som värsta valpen, ju!

Tro det eller ej, men jag har försökt att göra så lite som möjligt idag. Visst har jag tvättat och lagat en hel del matlådor, men annars har jag mest suttit och läst i solen. Min hund har då och då gått in för att ligga på laddning. Ni vet hur det är, batterier ska inte laddas i fullt solsken… eller? Hur som helst, min lilla prins går in och tar sig små powernappar och kommer ut full av energi igen! Han är så charmig!

På eftermiddagen tog vi ett lydnadspass på tomten. Vi tränade apport och, hör och häpna, kryp! Vi har inte tränat kryp på evigheter då han blir så speedad. Idag satt jag på knä framför honom och han fick krypa ett steg i taget, och få en godis. Han var lugn, tyst och otroligt samlad. Vid apporteringen kom det något ivrigt piiip.

Jag tog med min hund på en koppelprommis runt skärsberget, det var länge sen. Efter det fortsatte vi till helikopterplatsen för lydnadsträning. Jag måste säga att min hund ”waowade” mig. Under hela passet sa han inte ett enda knyst trots att vi tränade ett bra tag!! Inte ett piiiiip! Undrar när det hände sist!? Bästa min hund!!

Värsta finaste bilden!

Så här såg min hund ut när han hade nosat på en vissen gran... Så himla sööööt!

Kanske inte så vacker här, men ack så charmig! Slappar efter lydnaden.

Väldigt lycklig och nöjd hund!

Ja, inte min hund, utan jag!!! Min hund kom och hälsade på vid 6,30. Alldeles för tidigt, tyckte jag och somnade om. Det skulle jag inte ha gjort, för jag vaknade inte förrän 8,30!! På tok för sent för min smak.

Nåja, efter lite morgon-mys med bästa hunden, gick vi upp. Satte igång en tvättmaskin, käkade en nyttig frukost och gick ut. Jag tog med schäfer-krattan ut för att borsta/kratta bort lite underull från luddbollen. Det bara yrde runt honom!

Igår tänkte jag inte så mycket på det, men min hund reagerade väldigt starkt när det kom en geting som surrade runt hans huvud. Då reste han på sig och kom till mig. Jag tänkte som sagt inte mer på det. Idag, när vi hade spårat hände samma sak. Han låg helt avslappnad och mumsade på sin träningsboomis, när en geting kom nära hans huvud. Han släppte boomisen, lyfte upp huvudet och tittade lite oroligt på mig. Först då fattade jag! Förra sommaren blev han attackerad av jordgetingar som stack honom rejält. Naturligtvis är han orolig när han hör ljudet, stackarn tror att han ska bli stucken igen!

Jag har tvättat, torkat och laddat jobbar-bilen. Den står välpolerad i garaget och vilar sig. Oj, vad jag är flitig. Men förutom det har jag hunnit med att göra ingenting! Jag har suttit på altanen och läst en bok. Det ni, undrar när det hände sist!?

Efter biltvätt mm, tog jag med mig spår-tillbehören upp för att gå ut med lilla gossen och spåra. Ibland undrar jag varför jag inte spårar oftare. Han tycker ju att det är så himla kul. Istället för att lägga spåret, låta det ligga osv band jag upp min lilla hund i ett träd under tiden jag la spåret. Han fick sen ett direkt påsläpp. Kanske inte det bästa, vad vet jag, men han var så himla noga! Gick som på räls, kan jag lova! Jag var helt lyrisk och stolt över min lilla prins!!

Jag har gjort pizza-bullar som jag ska stoppa i frysen. Okej, alla hamnar inte i frysen, en del hamnade i min mage…

Min bästa prins bänkade sig bland spårsakerna. Inte en chans att jag kunde missa det viktigaste av allt, min hund!!

Totalt avslappnad och nöjd hund, innan den elaka getingen kom och störde...