Diezel, min lilla hund

Min hund var på sitt riktiga dagis idag, utan mamma och pappa!! När jag kom dit med lilla grabben var det ca 10 hundar ute på gården. Eh, hur går det här till, frågade jag. Släpp bara in honom, sa de. Sagt och gjort, han fick springa rätt in i lejonkulan.

Han for in, viftade lite på svansen och hade ett helt koppel med nyfikna hundar efter sig. Han blev accepterad på en gång! Det var helt imponerande att se hur han och de andra agerade. Jag blev imponerad!

När jag hämtade honom fick jag rapport. De har fått dämpa honom lite på gården, för han vill sätta fart på alla! Hela tiden, det är alltid någon som vill hitta på något. Full rulle hela dagen!

Inne på rummet, som han delade med 5-6 hundar, var han tydligen cool och tyst. Han kom till ro på en gång. När de hade varit ute och gått, sov han och de andra helt utslagna på rad i soffan! Jag blir så stolt av att höra hur han har skött sig! Min prins!

Det blir en bild från i höstas!

Kära nån, klockan ringde 4,40! Det tyckte jag var alldeles för tidigt! Men, jag överlevde för jag hade lagt mig så tidigt igår kväll. Dessutom hade jag en himla rolig dag på jobbet, så det var det värt.

På vägen hem ringde jag och kollade hur det var med hela familjen på alla deras olika ställen. Amanda i Forshaga, Jennifer i Uppsala och Husse i stan… just det Diezel på mormor-morfar-dagis.

Jag fick info om hur såret artar sig och det verkar lovande. Min hund är så himla skojig! Jag tycker att han är kreativ. Han hittar på så mycket nya saker hos mormor och morfar som han aldrig gör annars. Han är ju som en svans på morfar och talar gärna om att han vill gå ut och kissa mitt i natten. Mormor fräser åt Diezel att gå och lägga sig, alltså struntar han i henne och går till morfar! Han säger att hunden är kissnödig och följer med honom ut på tomten!!?

Som sårtvättsgodis får han skinka! När morfar försökte trassla in Diezels ben och svans i stridskostymen fick lilla hunden nog, och sa ett litet grr. Illa kan man tycka, men jag vet hur smidig (inte!) morfar är med såna saker, så jag förstår Diezel. Mormor gjorde det istället och då gick det bra.

I morse hade tydligen min hund fått nog och tyckte det var dags för morfar att vakna, eller åtminstone ge plats i sängen till en pytteliten schäfer! Då protesterade morfar! Sällskap av en hårig schäferkille i sängen var inte något som morfar gick med på. När morfar gick och la sig i sängen på eftermiddagen för att läsa, tyckte min hund att det var dags att dela säng igen…

Tydligen hade han varit upp i mormors säng igår kväll och trampat runt lite… Han är en lustig prick min hund!

Mormor och morfar har konstaterat att Diezel har fixat öroninflammation och sår för att slippa gå till det ”andra” dagiset, de tror att han vill vara på mormor-morfar-dagis istället! Undrar vem som vill vad egentligen… De är för kära i min lilla hund!

Från häromdagen, jag vet att han ser ut att ha ett öga öppet, men han sooover så hårt så ögonen är bakockfram.

Jag ställde ingen klocka i morse utan trodde att jag skulle vakna i vettig tid. Halv nio!! Det är ingen vettig tid! Sent för att vara jag, men det gjorde inget egentligen. Jag fick goooos från min lilla prins innan vi gick upp.

Vi var ute i timmar min hund och jag. Det snöade till och från. Ett tag trodde jag att det skulle bli sol, men det blev inte så utan snön fortsatte… och fortsatte… Jag har skottat tre gånger idag! Två gånger ihop med Diezel. Det tar mycket längre tid att skotta med honom, men det är bra mycket roligare än att göra det själv. Han springer ivägen, stannar framför skoveln, knuffar mig i rumpan, lägger sig i snön framför skoveln mm mm. Han livar upp helt enkelt.

När det var som mest snörusk, åkte jag till mormor och morfar för att lämna Diezel. Vi gick igenom hur stridskostymen ska sitta, om de vill ha dum-struten på eller köra med stridsbyxorna på. De insåg ganska snabbt att Diezel kommer att riva hela huset med tratt på, så de var väldigt engagerade för att få kostymen att sitta bra. Sårtvätt och medicin gick vi också igenom. Han får stooora rosa tabletter. Omanligt!

Lyllos mig, mormor bjöd på schnitzel och klyftpotatis, till efterrätt fick jag en stoooor semla! Husse hämtar prinsen på onsdag. Förhoppningsvis är han i form för dagis-prao på fredag.

Just det, min bil är ju så modern. Jag är inte riktigt van vid det än, men jag glömde bort att den har en rörelsedetektor inne i bilen. Om någon (typ Diezel) är kvar i bilen, måste man koppla bort den. Gjorde jag det? Nej! Det larmade som bara den, men jag trodde att det var någon klantskalle som inte hade koll på sin bil. Det var ju så det var, men jag trodde ju inte att jag var så klantig!

Min bästa skottar-assistent!

Både Husse och jag tittade på Diezels sår och utslag i morse, och var överens om att det inte behövdes någon veterinär. Sen ändrade Husse sig. Det var lika bra det, så jag ringde veterinären och Husse åkte dit med lilla gossen på eftermiddagen.

Det blev spolning av såret, odling på bakterier och en rejäl antibiotika-kur! Nu ska lilla hunden bli kurerad! Jag är stolt och tacksam för att Husse åkte dit. Han gillar nämligen inte att åka till veterinärer eller liknande. Bra jobbat, grabbar!

Jag hävdar att Husse har lärt Diezel att tigga! Husse tycker att han bara visar intresse... Avgör själva.

Jag tycker så där om att behöva gå upp übertidigt, men sånt är livet och det är bara att gilla läget. Däremot tycker jag bättre om att få gosa med min lilla hund på morgonen. I morse hade han trasslat in sig i sin stridsmundering… stackarn!

Husse är bäst på många sätt, ett av hans bästa trick är att skapa en fungerande stridsmundering till Diezel. De jag har provat ut, har pajat ihop under natten. Den här nya har Husse konstruerat under dagen. Den verkar fungera, vi får hoppas.

Min hund blir tvättat tre ggr om dagen och jag tycker att det verkar bli bättre. Hans sår är bättre, men några utslag är jag inte helt nöjd med. Ja ja, vi får vänta lite till så får vi se, det har inte blivit värre i alla fall, åtminstone inte ur en hobbyveterinärs synpunkt. Jag är som värsta internet-veterinär!

Nu på kvällen när Diezel hade blivit tvättad, fick han spader! Förmodligen kliade det en hel del. Han visste inte riktigt vad han skulle göra med sig själv. Skuttade, sprattlade, sprang runt, tuggade på ben och till slut hamnade han i soffan med ett ben. Han klev upp bakom ryggen på mig, och där stannade han. (Han är sööööt!)

Så här hamnade han, sen somnade han där. Stridsbyxan är på! Allt för att slippa den hemska "dumstruten"!

Husse är bäst! Han har fixat semester, så han kan vara ”pappa-ledig” för min (lite vår) hund.

Jag var på apoteket, eller något sådant där nytt ”apotek” som tydligen inte är lika bra som andra. Då min hund fick hotspots i somras, visste jag ju vad jag ville ha. Tänk att jag fick stå och lära deras personal hur man gör och varför istället för att de kunde plocka fram det jag ville ha! Det är klart att de inte kan kunna allt, men tre personal som står och lyssnar och frågar mig om vad man använder för preparat!?

Ja ja… Husse sa att Diezel hade fixat lite i tjejernas sängar… Det kan man ju säga! Han lever loppan när inte jag är hemma!

Lilla prinsen har provat första sängen...

Husse började med morgonmyset med Diezel i morse, tills den lilla söta hunden hörde att jag var vaken. Vips, så blev Husse övergiven och Diezel sprang bort till min sida, för att kasta sig ner på golvet och myyyysa. Gulliga hund! Husse blev lite bitter över dissen…

Vädret var rätt så trevligt idag, så jag tog beslutet att gå 2-timmars med min lilla hund. Det var superhärligt! Inte för kallt, inte för varmt, vindstilla och en mild sol, underbart! Det ligger ungefär 1 cm snö på backen, och då kan man lätt se alla spår i snön. Jag gillar att spana in alla spår, räv, rådjur, älg, sork, hundar och en och en annan gubbe! Vi mötte ett par med en krullig hund. Jag tog Diezel åt sidan och la honom ner. Deras första fråga:
”Är det en hane?”
”Ja” sa jag. Det är en fråga som jag inte förstår om de inte har tänkt att släppa fram sin hund. Nu gjorde de inte det och de verkade inte ha en tanke på att göra det heller, så jag förstår inte varför man frågar egentligen. Vi kallpratade lite om väder, vind och skogsavverkning.

När vi gick rundan och hade passerat varje-gång-stenen såg jag en kvinna som åkte spark på isen med sin hund. Jag är ju en riktig fegis vad det gäller isar, men är inte isen i tunnaste laget? Den gick ju i all sin dar att hacka hål på vid strandkanten! Inte en chans i världen att jag skulle ge mig ut på isen nu. Jag gick inte ut på isen förra vintern heller för den delen… och då var det kallt på riktigt!

När vi kom hem tog jag tag i ett fult sår som Diezel har fått efter en gammal talgkörtel. Jag misstänker att han har fått hotspott, eller början till en. Jag kan bli knasig på sånt! Ibland känns det som om det löser av varann. Nu har jag klippt av pälsen så tätt intill huden som jag bara kan. Det är fult! Men, viktigast är att få ordning på problemet! Det ser inte så allvarligt ut, men det kan ju tyvärr ändras fort, så det gäller att ha koll!

Det är så typiskt, i morgon skulle han få vara på dagis en halvdag för att vara utan Husse och Matte, men det går ju inte nu! Ordning och reda, grabbens hälsa går ju i första hand. Dagisfröken var väldigt förstående och tyckte absolut att Diezel skulle vänta i några dagar och att han var väldigt välkommen när han är redo. Skönt!

På eftermiddagen gick vi bort till helikopterplatsen för en stunds träning. Annorlunda träning, som förhoppningsvis ska leda till en lugnare och tystare hund.

Varje-gång-stenen! Alltid på 2-timmars!

Vacker bild, på vacker hund!

Jag älskar hund-dagar. I morse sov både Husse och jag ut, det var tanken i alla fall. Jag vaknade ändå 07,40 och det var perfekt för då kunde jag gosa läääänge med min hund.

Vi gick ut i skogen. Det blåser onödigt mycket och snöar vass pigge-snö (om ni förstår vad jag menar). Det var skönt att få en grabb-mamma-dag. När vi gick vid ett ställe, tyckte jag att det knakade betänkligt i skogen, rådjur tänkte jag. Vi gick vidare och jag spanade in i skogen. Vi gick vidare och efter ca 100 m brakar det till ordentligt! Ett träd ramlade där vi hade gått! Coolt! Första gången det har hänt efter alla stormar och alla gånger jag har gått i skogen.

Vi mötte ett par med en hund. Någon belgisk hund, som han säger att den är ungefär som en schäfer(?). Han har sagt att det är typ en schäfer… Eh okej? Hur kan en belgisk rufse-tufs bli en ”typ” schäfer? Ja ja… den blev morrig/skällig när den såg min riktiga schäfer (förmodligen avis) och då blev min hund lite irriterad tillbaka, så vi gick efter lite artigt samtal.

Efter tjej-prat, lunch, tvätt, en massa matlagning och lite annat pyssel gick jag och min favorit-hund bort till helikopterplatsen för att träna lite. Det var länge sen! Jag har ju jobbat på att minska förväntningarna för att få bort piipet! Jag tänkte till och gjorde en plan och idag måste jag säga att det fungerade. Det var så himla kul att träna! jag hade kunnat stanna där hela dagen och bara jobbat med min lilla kille! Kul!

Just det, vi var till veterinären igår för att se hur det stod till med örat. Allt var prima! Frisk som en nötkärna! Han fick sin vaccination och peeep ordentligt… efter att det var klart! Knasiga lilla drama-hund!

En underbar och bekant syn, boomis-koma!

Så här ser en lycklig och sprallig hund ut!

Hahaha, jag frågade Husse om Diezel hade tjuvsovit i soffan under dagen.
”Nääe, men jag tror att han har varit och vänt upp och ner på Amandas säng!”
”Tror?!”
Det är ganska tydligt att han har hjälpt till och bäddat på sitt eget sätt!

Oj då!

Morgonmys, äntligen!

Jag kan berätta att Husse efter en ganska kort tid, har lyckats att lära min hund att tigga vid diskbänken! Grattis! Dåligt!! Det lustiga är att Diezel tigger inte när jag är i köket och håller på…

Igår träffade jag Monika (hundträningskompis från klubben) på Willys. Jag höll på att aldrig komma därifrån, vi fastnade totalt i hunddiskussioner och träningsidéer. Nu har jag fått en hel del tips och tankar. Laddad för träning!

Min hund fick frispel på kvällen. Husse och jag satt i soffan och Diezel låg och rullade runt som en knasig hund i sin säng. Han låg dessutom och viftade på svansen!